I torsdags på ridningen så hade vi uteritt på schemat. Jag hade sett på en karta att det fanns stigar längre "upp" i skogen där vi aldrig varit förut så jag föreslog att vi kunde rida dit och kolla hur det såg ut, vilket vi gjorde!

Det började ganska bra och stigen gick uppåt och var väldigt bra med "barkflis" som underlag, det var dock inget elljusspår! :) Sen blev stigen smalare och stenigare..

Vi måste ha svängt av fel någonstans också då vi red vilse liiiite grann.. Vi red förbi stigen upp till utkikstornet på Jättstuguberget och sen så hamnade vi på en väldigt klippig stig som sedan förvandlades till en ganska brant nedförsbacke med lövskog runtomkring. Efter en liten stund på den stigen så kom vi till ett dike med vatten i där det bara fanns 2 vägar över. En väg gick definitivt inte att ta sig över med häst då det var en smal bro, den andra vägen var att hoppa över diket där det var lite mer öppet. För er som känner till Röbäcksskogen så var vi precis bakom den lilla röda stugan som är borta vid elljusspåret.

 

 

Jag red Porter och vi fick hoppa över först då han är ganska modig ändå. Och över kom vi. :) Sen fick vi vänta ett bra tag innan nästa häst vågade sig över. Nu var det MÖRKT ute! Många fick hoppa av och leda hästarna över diket och tillslut var alla över utom hästen Jessica red på, en privathäst. Det var lagomt tjurig om vi säger så. Den hade även lite halvtrasiga tyglar som var ihoptejpade redan när vi red iväg, så när hästen kastade sig baklänges en gång så gick en tygel av..

Mitt i all hast så fick den hästen ta Fabians tyglar men då hade ju inte Fabian några tyglar. :P Så Fabian fick ta Porters tyglar och så gjorde jag en MacGyver-lösning och hade thidemantygeln som tyglar! Jag knäppte helt enkelt fast spännena i varsin bettring och så la jag thidemantygeln på ovansidan av halsen på honom och knäppte fast halsringen i en av d-ringarna på sadeln, så att den inte skulle slänga omkring. Fungerade utmärkt då vi nu visste var vi var och kunde rida hem utan problem!

 

Påväg tillbaka till SURF så var det stjärnklart ute och då förstår ni ju att det var rätt mörkt ute! Ganska obehagligt när man inte riktigt ser var man rider, vi fick lita på att hästarna såg alla stenar och rötter. :)

Hem kom vi iallafall, helskinnade dessutom! Vi var rejält sena så det är tur att vi är sista gruppen. Hur sena törs jag nog inte berätta... ;)

 

/Evelina