I tisdags hade jag och Ylva tänkt rida på långritt men jag tog mig aldrig hela vägen fram..

Jag hade precis svängt ner på grusvägen med moppen, därifrån är det kanske 1km till Ylva så jag var ju nästan framme!

Helt plötsligt flyger en liten ekorre fram en halvmeter framför moppen. Jag vet att man egentligen inte ska väja för smådjur men jag tvärbromsade reflexmässigt vilket resulterade i en krasch..

Jag hamnade med ena benet under moppen men lyckades ta mig loss själv och jag kände mig relativt hel ändå. 

Jag ringde först till pappa och sa att jag hade kört omkull och att han skulle komma, jag visste inte riktigt hur varken jag eller moppen mådde då.

Sen ringde jag till Ylva och hon och Simon skulle komma med bilen.

Under tiden jag väntade hann det komma en kvinna i en bil som stannade och hjälpte mig att ställa upp moppen, den är alldeles för tung för att jag ska orka ställa den upp själv. När vi ställt upp den såg jag att det hade runnit ut bensin men jag såg inte varifrån det kommit..

Strax efter det kom Ylva och Simon och jag fick åka i bilen med Ylva hem till dom och Simon styrde moppen hela vägen då vi inte riktigt vågade starta den när det runnit bensin från någonstans.

 

Jag trodde att jag mot alla odds klarat mig utan en skråma först, det hade ju inte ens gått hål på ridbyxorna! Men det visade sig ha blivit en hel del skrapsår på både knän och vrister. Eftersom att ena foten hamnade mellan mopeden och backen när jag ramlade så är det fula sår på båda sidorna om foten samt att den är ganska så öm och blåslagen. Ena knät är helt blått och fullt med skrapsår och det andra knät är bara blått.

Så jag har himla fina sommarben just nu! ;)

 

Det blev ingen långritt alltså.. pappa kom och kollade på moppen och jag fick tvätta såren hos Ylva. Moppen klarade sig undan med skrapsår den också så jag kunde köra hem den utan problem. Möjligtvis kommer jag att behöva byta ut ena backspegeln då den har blivit lite skev men annars så funkar allt. Bensinen som runnit ut verkar ha sipprat ut genom ett liiiitet hål i tanklocket och sedan ut under sätet.

 

Jag hade verkligen tur i oturen om vi säger så!

 

/Evelina